”Who let the dogs out, woof, woof, woof, woof”
Oj hej hihi, jag märkte först inte att du hade kommit in här. Jag brukar vara en bra vakthund (när jag känner för det), men nu var jag visst lite upptagen med att sjunga/wooffa. Jag tycker om musik. Om jag inte får lyssna på musik när jag åker bil så gnäller jag hihi. Det är ju så tråkigt att bara ligga där back i bilen helt stilla när det är tyst. Fast gladast är jag när jag får sitta i sätet, vilket tyvärr inte händer så ofta (av säkerhetsskäl).
Men men, om du läser här så antar jag att det är så att du letar efter någon form av information om vem jag kan vara. Hmm det här med att skriva presentationer är inte riktigt min grej, jag kan ju inte precis bara skriva ”kom hit och sniffa på mig så ska du få lite info” hihi. Men med mammas hjälp kanske jag kan lyckas få fram lite info om mig själv även i text, vi får väl försöka iaf.
Mitt namn är Aron! Eller ja, det står Aron i mina papper iaf. Men min mamma kallar mig så många olika namn så jag lyssnar snart på vad som helst. Några av namnen som mamma kallar mig är Paron, Päron, Piär, Pär, Bo, Bomän, Loun, Laron. ”Kärt barn har många namn”, så jag får väl se det som någonting positivt hihi.
Jag föddes i Skåne/Klippa den 11 maj 2008, alltså är jag tre år. Mina föräldrars namn är Tina och Roch. Jag minns tyvärr inte så mycket om mina föräldrar och syskon. Men min nya mamma/ägare (Ida) har berättat lite för mig nu när jag blivit lite äldre. Mina föräldrar kom från Polen. Min pappa var stor och jättefin, hade fått många priser på utställningar. Min mamma var ganska så liten, men väldigt söt. Båda mina föräldrar användes till jakt. Jag hade ganska så många syskon, tyvärr så minns varken jag eller Ida exakt hur många det var.
Ida hälsade på mig två gånger innan hon tillslut hämtade mig (hon var ju tvungen att vänta tills jag var gammal nog att flytta). När hon hämtade mig så var jag en av dom minsta i kullen hihi. Han som ägde mina föräldrar sa att jag var den av valparna som alltid var först fram, jag var så nyfiken av mig. Jag sov i Idas famn i bilen hela vägen hem till mitt nya hem, och har aldrig visat något tecken på att jag sakna mina föräldrar och syskon. Visst tänker jag på dom ibland, men jag har det bra här, och jag är säker på att dom har det bra där dom är också.
Tyvärr så blev jag sjuk på kvällen sen när jag hade kommit hem till mitt nya hem. Det blev antagligen för mycket med avmaskning, vaccination, flytt (utöver det faktum att jag var ganska så mager pga att min mamma hade haft lite svårt med att få mat så det räckte till mig och mina syskon). Hela natten så bara kräkte jag och vägrade äta och dricka. Tillslut så var jag så trött och uttorkad så att jag bara låg, och orkade knappt ens öppna mina ögon. Min nya mamma fick sitta uppe hela natten och vaka över mig, och tvinga i mig vatten blandat med lite filmjölk med en spruta i munnen så ofta som möjligt. När morgonen kom så var det värsta förbi. Visst var jag uttorkad och trött, men jag hade iaf slutat att kräkas. Under dagen så blev jag bättre och bättre, började tillslut att både äta och dricka. Efter den dagen så gick det bara framåt, ett bra foder och mycket kärlek gjorde mig stark och frisk. Jag var svag i kroppen ett tag, men var en levnadsglad liten filur som gärna hade utforskat hela världen på en dag om det varit möjligt.
Som valp så var jag envis och tuff. Det spelade ingen roll hur många gånger man sa till mig för jag skulle alltid ”ha sista ordet” hihi. Sen som unghund så var jag rent förjävlig enligt min mamma, jag gjorde allt som man inte skulle, och kunde nästan aldrig vara stilla. Dock så tror jag själv att jag var som jag var pga att jag inte trivdes där jag bodde. Från att jag var ca 4 månader fram tills att jag var nästan två år så bodde jag på en skola med min mamma eftersom hon gick på ett hundgymnasium. Mamma valde att byta skola sen för min skull.
När jag hade fyllt ett år så kastrerades jag. Mest pga att jag bodde med tikar och min mamma inte ville få problem pga det när jag blev lite äldre, men även lite för att mamma hoppades på att det kanske skulle få mig att lugna ner mig lite. Visst blev jag sakta men säkert lugnare därefter, men sen om det är för att jag blev äldre, eller för att jag kastrerades, det får vi nog aldrig veta. Men ja, jag skiter fullständigt i löptikar iaf, och det var ju det som var meningen.
Den största förändringen skedde sen när jag äntligen fick flytta ifrån skolan. Sedan jag kom ifrån där så mår jag mycket bättre. Har lugnat mig, slutat med mycket av mina jobbiga stressrelaterade trams (tex koppelbitandet), är lydigare och lättare att träna, osv. Dock så jobbar jag och Ida fortfarande med några ”problem” som skapades där och som är lite svårare att bli av med. Mamma brukar säga att jag blir nog den där jätteduktiga och perfekta hunden när jag fyllt 12 hihi, men jag vet att hon älskar mig precis som jag är nu också.
Strax efter att jag fyllt ett år så röntgades även mina höfter. Tyvärr så fick mamma då reda på att dom inte ser så bra ut. Men vi försöker göra det bästa av situationen, inte tänka på det allt för mycket och oroa oss inför framtiden. Vi ser bara till så att jag inte gör för mycket sånt som är dåligt för mig, tex som att hoppa en massa.
Just nu så bor jag på en gård med min familj. Här på gården så finns det för tillfället, hästar, får, katter, och mina två hundkompisar förståss. Hundarna som jag bor med är Bärta (Bulldog, 1 år, tik) och Malte (Bullmastiff, 7 år, hane).
Jag älskar andra djur, och är alltid snäll så länge som dom är snälla mot mig också. En sommar så ”adopterade” jag till och med en kull med kattungar när deras mamma blev sjuk och inte kunde ta hand om dom. Ida matade dom, jag tvättade dom, och lät som sova vid/på mig ibland (men bara när mamma höll koll på oss, för även om jag är jättesnäll så kan jag vara lite klumpig hihi).
En person sa en gång att jag blivit lite ”förstörd” av att växa upp med bla Bullmasiffer. Istället för att bli smidig och elegant som en Weimaraner, så blev jag klumpig, bufflig, hårdhänt, osv hihi.
Jag älskar att vara ute i skog och mark, vilket jag har turen att ofta få vara tack vare Ida. Skog, strand, fällt, allt är så himla skoj. Speciellt om man får vara lös också, och gärna med någon hundkompis.
Vatten tycker jag om, så länge som det inte kommer från himlen eller är för djupt för att jag ska bottna. Jag brukar gå runt i vattnet och plocka upp sten och andra föremål från botten och lägga på stranden. Den enda gången som jag simmar är om mamma går/simmar ut på djupt vatten. Då måste jag ju följa efter henne, annars kanske hon rymmer. Jag älskar min mamma och hatar att vara ensam, så jag följer nästan med henne överallt alltid.
Jag och mamma tränar spår, sök, lydnad, trick. Jag är väldigt duktig och lär mig snabbt, men ibland så är inte koncentrationsförmågan den bästa i alla situationer hihi men det jobbar vi på. Vi tränar även lite agility för skojs skull ibland. Jag tycker att agility är väldigt roligt, men pga min höfter så får vi ta det lite lugnt med det.
Här är lite annan smått onödig info om mig hihi. Är rädd för flaskor. Blir galen av att känna sand under tassarna (det räcker med en liten sandlåda för att jag ska springa runt som en lycklig galning). Kan öppna dörrar, även låsa upp vissa (inge kul med begränsningar ju). Kan hoppa hur högt som helst. Älskar A-hindret på agilityn.
Tycker inte om att sitta/ligga på golv (bara om mamma sitter på golvet också så att jag kan sitta/ligga i hennes knä hihi). Jag somnar alltid när jag åker buss. Brukar trycka upp mina tuggben i huvudet på folk (oftast mamma) eftersom jag vill att dom ska hålla dom till mig när jag tuggar (det är ju så jobbigt att både tugga och hålla fast benet samtidigt). Jag tycker inte om att gå ut på rundor med andra personer än min mamma, det räcker att hon går bredvid någon och byter så att den andra personen håller i kopplet för att jag ska bli lite ”nervös”. Sen om någon kallar på mig så springer jag raka vägen till mamma (jag är ju rädd för att någon ska kidnappa mig, för vem skulle väl inte vilja kidnappa en sån underbar pojke som mig ;) hihi.
Oj vad mycket det blev plötsligt! Och ändå sitter mamma och pladdrar på om en massa andra saker som hon vill skriva också. Men nu räcker det tycker jag hihi. Jag tror knappt av någon kommer att läsa igenom allt detta ens. Men skulle någon mot all förmodan göra det, och ändå vill veta mer, så får den väl fråga, så ska jag och mamma Ida med glädje berätta mer.
Tack för ditt besök! Puss puss!
Här kommer lite info om min ras också...
Namn:Weimaraner.
Ursprungsland:Tyskland.
Användningsområde:Mångsidig jakthund, stående fågelhund.
Bakgrund/ändamål:Det finns talrika teorier om hur weimaraner uppstod. Det är dock klart att rasen till stor del härstammar från viltspårhundar och att den förekom vid Weimars hov redan i början på 1800-talet. Till mitten av 1800-talet var aveln helt inriktad på prestation och låg nästan uteslutande i händerna på yrkesjägare och furstar i framför allt området kring Weimar och i Thyringen i Tyskland. När viltspårhundens storhetstid var förbi korsades dessa hundar med stående fågelhundar. Dagens weimaraner etablerades ungefär 1890. Jämte den korthåriga weimaraner förekom redan före sekelskiftet även någon enstaka lånhårig variant. Sedan 1890 är rasen i huvudsak fri från inkorsningar av andra raser, framför allt pointer. Därmed är rasen en av de äldsta tyska stående fågelhundarna.
Uppförande/karaktär:Rasen skall vara en mångsidig, lättdresserad, stabil och hängiven jakthund med systematiskt och uthålligt sök, men ändå inte vara överdrivet temperamentsfull. Den har ett anmärkningsvärt gott luktsinne. Rasen skall ha rovdjursskärpa och vara vaksam mot främlingar utan att vara aggressiv. Den skall vara stabil i stånd och i vattenarbete, men skall också ha anmärkningsvärd fallenhet för eftersöksarbete.
Päls: Korthårig eller långhårig.
Mankhöjd:Hanhundar 59 - 70 cm (idealhöjd 62-67 cm), tikar 57 - 65 cm (idealhöjd 59-63 cm)
.
Vikt:Hanhundar ca 30-40 kg, tikar ca 25-35 kg.
Helhetsintryck:Rasen skall vara en medelstor till stor jakthund. Den skall vara av ändamålsenlig brukstyp, linjeskön och senig med kraftig muskulatur. Könsprägeln ska vara mycket utpräglad.
http://www.weimaranerklubben.se/ 
ARON (PARON PÄRON PIÄR)
