BELLA

Bor: Haninge
Ras: Rottweiler
Ålder: 5
Färg: Svart med bruna tecken
Röster: 4
Visningar: 188

Hej hej!

Det är jag som är Bella. Jag är en underbar tjej (när man väl lärt känna mig) på 3½ år.

Jag flyttade hem till Chicka och hennes familj november 2009. Detta är mitt fjärde hem...

Som valp hamnade jag hos en familj som jag tror egentligen inte tycker om hundar, för dom slog mig ofta och jag fick nästan aldrig gå ut. Jag fick heller aldrig en egen säng att sova i...

Men jag viftade ändå på svansen när min ägare kom hem.

När jag hade fyllt 1 år kom jag till en annan familj. Denna familj var bättre. Dom hade katter och barn. Det var roligt att inte vara ensam jämt. Men min Matte jobbade så mycket. Vi gick på promenader med det fanns inte alltid tid. Jag mådde inte bra..

Jag började bli ganska arg och rädd för alla.

Men jag viftade på svansen när min ägare kom hem...

De året jag fyllde 2, fick jag träffa Chicka i Centrum tillsammans med hennes Matte. Min matte och Chickas matte hade länge pratat om att jag kanske skulle flytta till dom. Men av detta förstog jag ingenting.

Första gången jag träffade Chicka så ville jag bara rymma. Jag hoppade och for i kopplet. Men Chicka satt bara där och tittade på mig och sen tittade hon på sin matte. Hennes matte sa åt Chicka att stanna sen kom hon lite närmre mig sen satte hon sig på huk. Hon pratade hela tiden med min matte och Chicka satt därborta och tittade på sin matte och mig...

Jag gick sakta fram till henne efter ett tag, nästan kröp. Vi hälsade och hon klappade mig. Jag tyckte om det.

Efter ytterligare några minuter gick vi i ett område jag aldrig tidigare varit på. Allt luktade så mycket...överallt...nytt....okänt....spännande...osäkert....

Väl hemma hos Chicka sprang jag bara runt och luktade. Jag hade aldrig någonsin tidigare varit hemma hos någon annan hund.

Precis som alla intryck ute så var det nästan överväldigande.

Min då framtida husse satt på en fotpall... Jag tycker egentligen inte om karlar, men han verkade snäll.. och till min förvåning så var han snäll.

Han klappade mig mjukt och detta blev en början på en underbar vänskap. Har nu bott här i 1 år och 2 månader snart.

Många av mina problem har förminskats men min osäkerhet gentemot okända finns kvar. Men detta brukar mina människor kunna avvärja ganska snabbt beroende på om människan vi möter stannar en liten stund.

För det mesta springer dom iväg ganska snabbt och sen säger dom massa arga saker till oss, men ibland får till och med jag en snäll hälsning trots allt...

Mer info om mig kommer att komma i min blogg, men mycket kommer mest skrivas i Chickas Blogg.

Ha det bäst sålänge!!