Jag vet att det här kan vara ett litet känsligt ämne för vissa. Men jag har valt att ta upp det eftersom jag anser att det är väldigt viktigt, och gärna vill höra hur andra ser på det.
Om det skulle vara så att du dör innan din hund, har du informerat någon i familjen, eller skrivit något testamenta om vad du vill ska hända med hunden i så fall?
Inte vill man väl att hunden bara ska bli kvar ensam, och ingen är säker på vad dom ska göra med den, vem som ska ha den, osv...
Chica11-06-02 15:14 
Ja den tål att tänkas på...... Vet att jag tänkte mycket på det när jag hade min första hund, men nu har jag liksom bara glömt av att tänka på det... men det är en jätteviktig fråga! Vad jobbigt.... vet i nuläget ingen alls som Chica skulle platsa hos.... Man kanske ska skriva som ett litet testamente och lägga i en byrålåda där man skriver ner sina önskningar och krav för hennes del.
Bamze11-06-02 20:40 Något testamente har vi inte skrivit, men vi har diskuterat frågan, så alla vet vad som gäller hos oss.
Harry11-06-02 21:36 Bra att du påminner om detta. Jag har inte heller tänkt på det, främst kanske för att vi är två som har hand om Harry och dör jag så vet jag att min sambo gör allt för att Harry ska ha det bra. Och samma sak gäller mig. Men är man ensam är det viktigt att skriva ned vad man vill.
Cevin11-06-02 23:31 Ja , det är viktigt.Bra att du drog fram ämnet, vi är säkert många som bor ensam med hund.
Jag har skrivit ett beslut att när det sker, och cevin lever, så ska Cevin tillbaka till gammelhusse, om han inte finns så blir det min ena dotter som får ta hand om Cevin osv. I detta läge vet alla i vår familj vad som gäller.
Portis-Eddie11-06-03 00:13 Har nog aldrig riktigt tänkt på det men det borde man ju för det är ju som sagt viktigt.
Men förmodligen skulle det bli sambon som skulle "överta" honom. Annars vet jag inte.. Mina föräldrar kanske skulle kunna tänka sig att ta honom, eller min bror.
Jag vet att detta kan låta lite hemskt, men efter att ha funderat och funderat, och inte kommit någon annan lösning som skulle passa min vovve, så har jag beslutat att han ska få "somna in" om det skulle vara så att jag dör före honom. Och detta har jag informerat min familj om.
Många kan säker tycka att det inte är rätt att "döda" en fullt frisk hund. Men så som jag ser det så tycker jag att det är snällare att låta honom så somna in lugnt och stilla än att han ska få leva ett helt annat liv än vad han är van vid, och inte ha möjligthet att få vad han behöver och förtjänar. Han lider inte av att inte leva, men han lider av att leva dåligt.
Visst skulle det säkert kunna finnas någon, någonstans som skulle kunna ge honom ett liv som är likt det han har nu. Men någon sån har jag inte stött på. Och jag skulle aldrig få för mig att lämna över ansvaret till min familj att hitta någon som passar efter att jag har dött, det vore varken rätt mot vovven eller min familj.
Nu undrar kanske någon, vad det är som är så "speciellt" med min vovve som gör att det vore så svårt att hitta ett bra hem till honom!?
Aron är en speciell ras, med en speciell personlighet hehe. Behöver ett lugnt och tryggt hem, mycket plats, mycket motion, möjlighet att springa lös varje dag, få följa med i princip överallt, nästan aldrig behöver vara ensam, hundkompisar, en ägare med stort tålamod, humor, kunskap, som förstår sig på rasen och ser Aron för den han är.
Men sen är problemet att han inte riktigt vill vara med andra människor än mig. Han är bara social med andra när jag är med, är jag inte där så går han undan, lägger sig och väntar på mig. Han märke till och med direkt om jag går bredvid någon och försiktigt byter så att den andra håller i kopplet, för då blir han genast lite nervös och börjar klänga på mig. Han vägrar oftast till och med gå utanför ytterdörren med någon i min familj, som han är uppvuxen med. Kallar någon på honom, så springer han raka vägen till mig. Behöver jag fortsätta? Jag tror nog att ni har förstått...
Så alltså, vem kan erbjuda allt det han behöver, och vill ha en vuxen hund som är ganska så krävande och har en del "problem"!? Inte många tror jag, och ännu färre som jag faktist skulle godkänna antagligen.
Jag hoppas att ni kan förstå mitt val utifrån detta och inte tycker att jag är allt för "hemsk".
Chica11-06-03 17:54 Jag förstår dig till fullo och du skriver nästan exakt så som jag själv känner. Chica skulle behöva precis det din Aron har/får, den enda skillnaden är att Chica älskar även andra människor även om hon är väldigt tydligt mattefixerad och inte vill gå med andra hemifrån, men jag tror att hon skulle kunna vänja sig hos någon annan, hos någon annan, men då med alla dom kraven som även du skrivit. Är jättesvårt att hitta ett sånt hem om det skulle va så... Skulle vara hos dig då Aron ;)
Ja vi får hoppas det aldrig händer.. men avlivning är tyvärr ett alternativ om inte rätt hem finns.
Bamze11-06-03 19:10 Ingen annan kan ju tala om för mig, vad som är bäst för just min hund. Jag (eller vi) känner ju den/dem bäst. Jag tror att alla ansvarsfulla ägare bestämmer, det dom tycker är bäst för sin hund. Ibland måste man ta "tuffa beslut", så är det bara. Jag tycker inte du är hemsk, för det beslut du tagit om Aron, för jag antar att du noga tänkt igenom det.
Vi får inte glömma att hunden lever här och nu,och ibland så är det väldigt lätt och förmänskliga dom. Många hundar får det jättebra i sitt andra hem. Jag har haft bara omplaceringar det sista 13 åren, och det har inte varit någon av dom som det inte har fungerat för.....*lyckliga lydiga hundar* men då är jag en hundmännsika och inte bara hundägare.
Om jag skulle dö så tar min vännina mina hundar, hon har en själv. Skulle det hända henne något så tar jag hennes....och med det är vi trygga.
Visst är det helt klart bäst om hunden/hundarna kan få ett nytt hem, OM man vet att den får ett bra hem. Men tyvärr så känner/vet inte alla hundägare någon som kan, vill och passar som nya ägare. Vissa hundar är lättare än andra när det gäller det här med omplacering, och det pga en rad olika skäl.
Jag håller med dig Arons matte inte tu tal om annat. Det jag ville ha sagt är att vi underskattar våra hundar lite....Jag har ju också krav på den som skulle ta Chantek och Ebba.....Chantek skulle finna sig direkt utan problem men lilla Ebba hade jag stora bekymmer för innan jag akut var tvungen och placera henne ett par dagar, (jag låg på sjukhus). Då insåg jag att även hon kommer och finna sig. Hon påminner lite om Aron med en massa bekymmer i ryggsäcken....
Jag tror att jag skulle ha svårt och ta bort en väns hund efter att vännen var död. Skulle nog försöka men då går jag emot hennes vilja och...usch nu blev det svårt.... :)
