JOHN LENNON

Bor: Gävle
Ras: Beagle
Ålder: 2
Färg: trefärgad
Röster: 167
Visningar: 12057

2010-07-25 - söndagsbrevet vecka 29, Skrämt slag på min familj

Hej,
Idag är det hundväder och jag är trött efter att ha skrämt slag på min familj. Så innan jag lägger mig för att vila skriver jag mitt söndagsbrev till er. :) Jag är en smart beagle. Som ni vet har min husse inhägnat vår stuga uppe i Medelpad vid Ljungan. Tror ni att det stoppar mig om det finns något som doftar gott på andra sidan Ljungan. För att komma dit måste man antingen åka båt eller bil ut på stora vägen. Jag kan inte åka båt, vill helst inte simma (då jag e lika feg som matte M och vill känna botten) och de stora bilarna är jag rädd för.

Under de senaste dagarna har jag när ingen sett mig stuckit iväg till en för mig stor skogsdunge där människorna inte har kunnat se mig. Där har jag grävt mig en flyktväg= ett hål under stängslet. Fast det är klart varje gång de har ropat ”Lennon” ”Lennon, var är du” så har jag ju så klart kommit fram. Men inte i fredags.
I fredags var människorna inne och jag var ute ;) när husse gick ut för att kolla var jag var och ropade efter mig var jag…. Borta!

De tvåbenta ropade efter mig och letade och mutade med korv, men jag var borta. Husse letade i vattnet, vid vattenbrynet, ingen hund där heller. Husses farhågor var att jag nu var borta, eller att jag hade gått ner i den leriga våtmarken och inte kommit upp igen. Men så hör husse mig skälla någonstans. Matte Mia och husse sätter sig i bilen och åker iväg först till närmsta granngården, matte sprang ner till vattnet ropade ”Lennon” så det ekade tillbaka ”Lennon” ekot hördes över halva byn. Ingen Lennon.
Bilen åkte vidare och för att göra historien lite kortare så hittades jag hemma hos en tik, hon löpte inte, men luktade gott, jag ville ha sällskap. Jag ville leka och lekte gjorde jag. Jag hade grävt mig fram under stängslet och sprungit genom kohagen, över ängen, in genom skogen, och fram till denna vackra sessa. När matte såg mig sprang hon ner och ropade ”Lennon” som om hon aldrig hade sett mig tidigare.
Poängen är den att för att grensla kohagen måste man under eller över strömförande stängsel och jag hade klarat mig utan att få ström i mig. Jag var också på väg ut på stora vägen innan en man kom och hindrade mig. Så husse gav mig korv också åkte vi hem.

Och nu ska jag inte göra något annat än att gå och lägga mig för att sova, drömma om denna vackra tik. Jag ska även önska att det blir vackrare väder.

Tänk på att hunden är människans bästa vän.
Var rädda om er
För det ska vi vara

Lennonkramar till er alla.