SMILLA

Bor: Södertälje
Ras: Blandras
Ålder: 8
Färg: Svart
Röster: 5
Visningar: 404

Smilla- En glad hund som har Epilepsi

Smilla är en glad och tokig hund.
Köpte henne som valp, blandras mellan Labrador/Spets och Wachtel. Började gå kurser med henne som valp. Allt var så kul och mitt intresse för att träna med henne bara växte och växte. Gick på Södertälje brukshundsklubb. Började med en valpkurs, gick jättebra. Jag hade såklart den tokigaste hunden av alla. Men efter det så gick jag två grundkurser med mycket bra resultat och många lovord. Den här hunden kan bli precis hur bra som helst sa de. Hon är snabb, allert och bara jätteglad. Ger alltid 100% vad det än gäller. Tänkte att dethär ska vi satsa på. Vi ska börja köra lydnad!
Så kom semestern augusti 2006.
Vi var i husvagnen och vaknade på natten av att det luktade himla konstigt och då såg jag på hunden eftersom jag tänkte: Tusan dig, har du kissat inne i husvagnen? Men hon såg så konstig ut. Hunden kunde inte stå på benen, for runt i husvagnen och bara föll åt alla håll och kanter, slog i allt och gjorde sig illa. Ville upp åter och åter igen men det gick inte. Vi fick såklart panik, yrvaken och fattade ingenting. Hunden dör tänkte jag, har hon fått i sig gift? Öppna husvagnsdörren och hon rasade rätt ut och föll nedför trappsteget. Ramlade runt, bajsade på sig, ramlade i det. Hela kroppen krampade och skakade. Klorna stod rätt ut och hon kunde inte stå på trampdynorna utan PÅ klorna, jag började gråta och nästan skrika, blev så himla rädd. Vad ska man göra? Dör hon mitt framför mig? Vart ska det sluta? Var ligger djursjukhuset här?
Vart är det öppet mitt i natten? Det lugnade ned sig efter ett tag. Ringde till Bagarmossen och de sa att det kan vara många olika saker att man brukar säga ett anfall=inget anfall. Två anfall, då ska man börja kolla upp det och tre då ska man verkligen göra en undersökning. Det blev tre anfall och jag åkte till Veterinärboden i Åkers Styckebruk. Underbara människor. Tog prover för att utesluta allt annat. Men så kom dommen, Smilla vår älskling har Epilepsi.
Hon går på medicinering för det, äter Fenemal 2½ tablett varje kväll. Kommer nog få göra så resten av livet, kanske man kommer få öka dosen. Gjort det bara en gång hittills och det är ju bra.
Men värst av allt. Ringde till uppfödaren för att berätta det hemska, trodde såklart att de skulle bli ledsna och förvånade, men det visade sig istället att Smillas pappa har Epilepsi. Han var över åtta år gammal när hundarna parade sig(tjuvparning), men både mamman och pappan var deras. De påstod att han fått det nyss, vilket jag inte tror ett skvatt på, för han hade också mediciner för det, dessutom brukar det börja vid 2-3 års ålder. De visste om det men chansade på att det inte skulle göra något, istället för att avliva valparna eller göra abort på tiken. Fruktansvärt att göra på det sättet med tanke på vad de utsätter oss köpare för och hundarna inte minst sagt.
Smilla är ändå världens bästa. Testade att gå en tävlingslydnadskurs som vi kvalade in oss på, men när hon anstränger sig för mycket så kom anfallen på kvällarna efter kursen. Det är inte roligt så vi hoppade av det till slut. Hon får vara en kelgris till oss sålänge hon mår bra.