TINA TURNER
Bor: Luleå
Ras: Shetland sheepdog
Ålder: 3
Färg: sobel med vita tecken
Röster: 131
Visningar: 2625
Vår älskade lilla Tina Turner dog den 16 maj.
Tina föddes den 23 mars -07 och kom till oss i slutet av maj. Hon var så lugn och fin i bilen hem, och hemma i lägenheten gick hon runt och kollade in allt, nyfiken som hon var. Hon sov i korgen vid min säng första natten, tyst och stilla.
Då var jag sjukskriven för diskbråck så jag kunde ägna mig helt åt henne. Jag kände mig som en småbarnsmamma, hon skulle äta fyra ggr per dag och så ut och kissa. Och leka. Och sova. Jag passade på att sova när hon gjorde det.
Tiden gick, vi var i sommarstugan där jag snabbt fick göra ett provisoriskt staket mot vägen. Trots det rymde hon flera gånger och bara sprang full fart efter vägen. Valpar brukar ju hålla sig till matte eller husse men inte hon. Hon var tuff, orädd, väldigt social och ville utforska världen.
Det blev många hål i gräset, hon grävde som en grythund. Men roligt hade vi. Redan då började vi med små enkla övningar som att ge mig tassen. Och hon älskade det.
Under åren byggde jag en enkel agilitybana på tomten och det älskade hon. Det blev inte som agility riktigt ska vara men det struntade både hon och jag i. Det viktigaste var att vi hade roligt båda två. Och det hade vi.
När hon var 7 mån flyttade vi till en större lägenhet i ett bostadområde utanför stan.Här finns många fina promenadvägar och nära till skogen.
Det tog ganska lång tid innan hon blev rumsren. Och tiden som valp/unghund var jobbig. Hon bet sönder mycket, tapeter, kläder, sänglinne, skohyllan mm. Och så en mängd skosnören! Men inte pga av att hon lämnades ensam. Ofta gjorde hon sina hyss när vi var hemma men i ett annat rum. En gång ertappade jag henne när hon smög in på toaletten, snodde en trasa, smög ut och snabbt in i vardagsrummet för att lägga sig och bita på den där.
Det var så hon var: ibland fick jag för mig att hon faktiskt retades med oss och att hon skrattade gott när hon lyckades. Ofta när vi låg i sängen tittade hon intensivt på mig, sedan tryckte hon ner nosen i påslakanet och morrade lite och så sneglade hon på mig. Som att "titta vad jag gör, haha!"
När hon blev äldre var det jobbigt att möta andra (vissa) hundar. Hon ville rusa fram och jag var rädd att hon skulle bli bostadområdets skräck bara för det. Så jag jobbade intensivt med det och hon blev bättre. Till slut blev det så att hon lugnt satte sig ner när det kom en hund och lät den passera.
Vi gick inte på kurs, jag tyckte att jag visste så pass mycket sedan tidigare och jag tycker att vi klarade det bra. Ett par mån innan hon dog hade vi däremot anmält oss till en aktiveringskurs, för att jag behövde fler förslag på aktivering.
Hon var väldigt social, älskade att träffa hundar men speciellt människor. Ofta var det viktigare att hälsa på hundens matte än att hälsa på hunden. Och kom det två okända flickor som pratade och skrattade så blev hon så glad och ville hälsa.
Í huset bredvid oss bor det en kvinna som hon valde ut som sin favorit. Ofta träffade vi henne när hon försenad kom ut ur huset på morgonen men hon sa alltid att hon var tvungen att stanna och hälsa på Tina för att hon var så glad.
Hon hade sina favorithundar, en var Ragge som hon såg på långt håll. Lisa flyttade tyvärr men den senaste tiden var Milo som killen med stort K.
För några månader sedan anordnade Hundhuset en träff för hundar som var rädda för barn eller inte träffade barn. Jag anmälde oss för att hon inte var van vid barn, visste inte hur hon skulle reagera. Men det visade sig att det var inga problem. Hon hade jätteroligt den dagen. Och mycket korv blev det.
När hon blev äldre och hade löpt ett par gånger blev hon lugn och balanserad, hade otroligt lätt att lära sig saker och liksom hungrade efter nya utmaningar. Vi såg fram emot flera fina år med henne och pratade ofta om att om hon var så fin och klok nu, hur skulle hon då inte vara om några år.
Men det blev inte så.
Vi saknar henne så, allt vi gör påminner om henne. När jag lagar mat finns det ingen som kollar mig, Nu måste vi dammsuga under matbordet, när hon fanns hos oss var det hon som var dammsugaren. Jag lämnade alltid toalettdörren öppen för hon skulle alltid vara med mig där, nu kan jag stänga dörren. Nu är det ingen som ligger på min kudde eller t o m på huvudet. Ingen som möter oss i dörren med viftande svans. När Tina var med oss skrattade vi flera gånger om dagen. Alltid var det något hon gjorde som fick oss att bli glada. Och när vi skrattade tror jag att hon också skrattade.
Nu är hennes aska begravd i en solig backe där hon brukade sitta och spana efter grodor.
Tina var en ängel som kom till oss och gav oss kärlek och glädje. Vi fick bara alltför kort tid tillsammans.
Matte Bittan
Klubbar som Tina var med i:
Simons Underklädesknyckarklubb
Zacks Bengnageriklubb
Miqros VVV (Våga Vägra Västar)
Och så hennes egen: Skosnöreklubben
