ZENTA

Bor: Sjöbo
Ras: Blandras
Ålder: 8
Färg: Svart/grå
Röster: 7
Visningar: 785

Här är min hund Zenta Wilma. Snart fyller hon 5 år. Zenta är en riktig liten buse, ja hon är inte så liten, det är en blandning av schäfer och retriver. Hon ser ut som en schäfervalp och är lika vild och glad! Och stark som en oxe när hon ser något spännande och drar iväg med mig...

Vi har nästan alltid haft hund och katter... ett hem utan djur är inte komplett, brukar jag säga. Så när var underbara schäferhund inte orkade mer, ville vi förstås ha hund igen.

Men en valp, nej vi ville prova att ta en omplaceringshund och hittade en jättefin rotveiler/schäfer. Men vi hann knapp inom dörren förrän det strulade till sig med katterna. Naturligtvis hoppades vi att det skulle bli bättre sedan, men så blev det inte och när hunden tagit en stackars katt i gapet blev katterna panikslagna bara de såg honom.

Sorg och förtvivlan, för vi ville ju så gärna ha hunden kvar, han var fin och duktig på alla andra vis. Men katterna måste också trivas, så det ar inget annat att göra än att återlämna vår utvalde favorit till hemmet och den nye ägarfamilj de hittat till honom. Han fick det bra, men jag saknade honom hela tiden.

Men för att återkomma till Zenta, som ju detta handlar så blev det valpköp, och en tik skulle det vara, "för de är ju lugnare" tänkte jag...

Dagen kom då vi skulle hämta den lilla oemotståndliga valpen. Hon kom springande mot oss, trodde vi, men det var en av gårdens katter hon jagade! Medan vi väntade kröp hennes bror upp i mitt knä och lade sig
tillrätta. Så mycket för lugna tikar!

Så startade hemresan och snart var det dags att presentera henne för våra katter, som genast sprang iväg. Men tursamt nog märkte de snart att de var mycket snabbare och dessutom kunde den där lilla hunden inte hoppa!

Våra första promenader blev korta, men intensiva. Lilla Zenta ville upptäcka allt och när hon blev trött fick jag bära henne en liten bit, sedan skulle hon ner igen.

När hon var 3 månader började hon skolan, nu skulle hon lära sig gå fint i koppel, komma på inkallning och allt annat en fin hund ska kunna. Och hon var duktig på allt utom att sluta dra i kopplet. Så efter något år, ny kurs nya övningar, men med samma nedslående resultat. Men vi fortsatte att öva på egen hand och så småningom gick det skapligt när vi var ensamma. Och jag hade inte tänkt mig en lydnadschampion...

Zenta tycker om alla människor och de flesta hundar, men tikar hatar hon. Jag fattar inte varför, hon har aldrig blivit angripen av någon, men möter vi en hundflicka, stor eller liten reser hon ragg och sliter och drar för att komma fram och visa vem som är tuffast! . Och man ser att hon är jätteilsken, det är jobbigt. Men sedan vi gått ännu en kurs har det i alla fall blivit lite bättre. Dessutom har jag en nosgrimma som jag koppla på om det blir tvunget att mötas nos mot nos.

Och sedan i somras är hon kompis med Lady, vår dotters kastrerade tik från USA. Vi passar Lady då och när hennes mamma jobbar. Hundarna leker fint ihop, busar och stimmar, men kan också koppla av bara ta det lugnt.

Ja,de här hundarna har gett oss så många glada skratt och så många mysiga stunder så jag vidhåller, man måste ha hund!